flytt
Ny flyttar min blogg till wordpress.
cedur.wordpress.com
gäller från och med nu.
De ha varit fint att blogga här. Men nu är det dags att dra vidare till ett ställe som har trevligare layout.
Tack och
cedur.wordpress.com
gäller från och med nu.
De ha varit fint att blogga här. Men nu är det dags att dra vidare till ett ställe som har trevligare layout.
Tack och
So I need some fine wine and you, you need to be nicer
Vart försvinner snällheten? Människor jag var så säker på att alltid skulle ha omdöme och alltid vara snälla förändras och jag känner inte igen dem längre.
Nej, såhär kan ja jag ju inte börja heller. Det har gått alltför lång tid sen jag senast bloggade. Nej, jag kan väl inte säga att det finns någon orsak. Jag kan inte säga att det hänt massor sen senast. I det närmaste har det inte funnits något att berätta... och inte finns det ju de nu heller egentligen. De e väl bara det att jag plötsligt fick lust att blogga igen och vemodskänslan när man varit tyst en hel fredagskväll och lyssnat på sina tankar gör väl att jag kan tänka mig att skriva något.
Det finns mycket som kräver grubblerier just nu. Allt är så osäkert och skrämmande. Jag längtar efter äventyret, att äntligen få lämna försiktigheten bakom mig. Men jag vågar inte. Fast i grund och botten tror jag ju att Gud rår och vet vart jag ska och ser till att jag är där jag skall vara också. Men de e tungt att inte veta så mycket och att inte ha koll.
Nej, nu ska vi inte ner i grubbeldiket mer. Jag orkar inte vara där.
Min sommar var på många sätt fin, avkopplande fast ändå lite tom på något sätt. Att inte vara på läger i år var nog ett svårare sorgearbete än jag vill erkänna. Men jag vet att det var nödvändigt för min egen utveckling och hälsa att det föll sig såhär i år.
Det finns måga fina sommarminnen ändå. Bröllop, road trip, buskvällar orgelrock i kyrkan och Björkön förstås. Mitt Björkön som är min fristad på jorden. Senast jag stod på bryggan och tittade ut över det spegelblanka kramade sig avskedskänslan fast i själen och gråten var inte långt borta.
Nå, nu har vardagen sparkat igång igen o de med fart och fläng. Vardagarna är späckade med jobb, möten, övningar och planeringar. Det som kanske tog mest tankekraft denna vecka måste ju ändå ha varit biskopsvalets första valomgång.
Eftersom jag sitter i stiftsfullmäktige får jag avlägga en röst. De e jag glad över. Resultatet av första valomgången blev ju helt ok tycker jag. Jag är ändå glad att Jakobstads svenska får ha kvar sin kyrkoherde, även om det hade varit roligt om han skulle blivit biskop. Skönt var det också att det verkar vara mest i pedersöre prosteri som man tycker det är ok att förminska Gud och begränsa honom. Andra omgången blir spännande eftersom det ser ut att kunna bli mycket jämnt. Visst oroar det mig att konservativa grupper hotar om splittring. Särskilt eftersom jag tycker en sådan tanke går emot Jesu sista bön här på jorden: Herre, låt dem vara ett! Jag hoppas innerligt att vi kan ta fasta på de viktigare och kanske svårare bitarna oavsett hur det går. Nämligen att älska Gud och älska varandra och låta Gud ta hand om detdär med att döma. Han klarar det nog utan hjälp.
Oj, de blev ju nästan en liten predikan här på slutet. :)
I övrigt tog guddottern sina första steg idag. Hon e nog fantastisk hon!
Nu ska ja ta natt, efter mycket sovande, lite filmtittande och lite gråtande och lite bloggande. Lördagen är tom på program och bara en sådan sak kan man vara lycklig över!
Tack och förlåt!
Nej, såhär kan ja jag ju inte börja heller. Det har gått alltför lång tid sen jag senast bloggade. Nej, jag kan väl inte säga att det finns någon orsak. Jag kan inte säga att det hänt massor sen senast. I det närmaste har det inte funnits något att berätta... och inte finns det ju de nu heller egentligen. De e väl bara det att jag plötsligt fick lust att blogga igen och vemodskänslan när man varit tyst en hel fredagskväll och lyssnat på sina tankar gör väl att jag kan tänka mig att skriva något.
Det finns mycket som kräver grubblerier just nu. Allt är så osäkert och skrämmande. Jag längtar efter äventyret, att äntligen få lämna försiktigheten bakom mig. Men jag vågar inte. Fast i grund och botten tror jag ju att Gud rår och vet vart jag ska och ser till att jag är där jag skall vara också. Men de e tungt att inte veta så mycket och att inte ha koll.
Nej, nu ska vi inte ner i grubbeldiket mer. Jag orkar inte vara där.
Min sommar var på många sätt fin, avkopplande fast ändå lite tom på något sätt. Att inte vara på läger i år var nog ett svårare sorgearbete än jag vill erkänna. Men jag vet att det var nödvändigt för min egen utveckling och hälsa att det föll sig såhär i år.
Det finns måga fina sommarminnen ändå. Bröllop, road trip, buskvällar orgelrock i kyrkan och Björkön förstås. Mitt Björkön som är min fristad på jorden. Senast jag stod på bryggan och tittade ut över det spegelblanka kramade sig avskedskänslan fast i själen och gråten var inte långt borta.
Nå, nu har vardagen sparkat igång igen o de med fart och fläng. Vardagarna är späckade med jobb, möten, övningar och planeringar. Det som kanske tog mest tankekraft denna vecka måste ju ändå ha varit biskopsvalets första valomgång.
Eftersom jag sitter i stiftsfullmäktige får jag avlägga en röst. De e jag glad över. Resultatet av första valomgången blev ju helt ok tycker jag. Jag är ändå glad att Jakobstads svenska får ha kvar sin kyrkoherde, även om det hade varit roligt om han skulle blivit biskop. Skönt var det också att det verkar vara mest i pedersöre prosteri som man tycker det är ok att förminska Gud och begränsa honom. Andra omgången blir spännande eftersom det ser ut att kunna bli mycket jämnt. Visst oroar det mig att konservativa grupper hotar om splittring. Särskilt eftersom jag tycker en sådan tanke går emot Jesu sista bön här på jorden: Herre, låt dem vara ett! Jag hoppas innerligt att vi kan ta fasta på de viktigare och kanske svårare bitarna oavsett hur det går. Nämligen att älska Gud och älska varandra och låta Gud ta hand om detdär med att döma. Han klarar det nog utan hjälp.
Oj, de blev ju nästan en liten predikan här på slutet. :)
I övrigt tog guddottern sina första steg idag. Hon e nog fantastisk hon!
Nu ska ja ta natt, efter mycket sovande, lite filmtittande och lite gråtande och lite bloggande. Lördagen är tom på program och bara en sådan sak kan man vara lycklig över!
Tack och förlåt!
på riktigt
Vad är sant och vad pågår bara i våra huvuden? De e nog bra att fundera på de ibland. Jag lever gärna med det som händer i mitt huvud och när inte det överensstämmer med verkligheten skulle man ju kunna bli ledsen och det blir jag också. Men Detta måste vara insikternas månad. Jag har kommit till en hel del vad gäller hur jag lever och vad jag gör med livet mitt. Nej, jag har int allt på klart, men jag fattar att jag inte har någon som helst orsak att gnälla eller tycka att jag på något sätt skulle vara extra utsatt. Ibland undrar jag hur i all världen jag inte haft förstånd att låta bli att gnälla. Så många har det så mycket värre än mig och ibland så tror jag att vi med vår finländska folksjäl gärna gör vår olycka till en del av vår person. De e så mycket lättare att vara lite smådeppad och bitter än att vara lagom glad och ta det mesta som det kommer. Men jag varken orkar, vill eller täcks vara smådeppad längre och ingen ska ta ifrån mig rätten att vara lite tokglad och ta dagen som den kommer. De kan ju verka naivt och rent av flamsigt, men hellre de än mörker och ångest. Jag menar, saker händer som vi inte kan förutspå eller kontrollera o hur vi hanterar de, de e de som är viktigt!
Så här kommer nu lite tips på hur man kunde göra, kanske mest åt mig själv, men säkert för alla och en var :)
Nu har jag deltagit i folkfesten klart för idag tror jag. Anki hittade en så vacker kappa så jag glömde helt bort att shoppa. Lika bra det. :) Nu tror jag jag ska städa lite och sedan tända lite myseljus och bara trivas. Imorgon är det ekumenisk gudstjänst i skolparken kl 10. Jag o Lenna ska sjunga. De blir nog säkert bra och rätt man sitter under trädet vid mixerbordet. Yess! De skulle va trevligt om vänner skulle delta, men gör de inte det blir vi varken förvånade eller ledsna. Tanttalunttorna är också bra att sjunga för :)
Tack och förlåt!
Söndagens sångarduo :)
Så här kommer nu lite tips på hur man kunde göra, kanske mest åt mig själv, men säkert för alla och en var :)
- Ta hand om vännerna.
- Ge komplimanger! (inte för att få några själv, även om det kan bli en trevlig slaggprodukt)
- Våga göra sådant som du aldrig trodde att du skulle göra.
- Gör spontana och crazyga saker ibland.
- Kramas ofta!
- ha SPA-kvällar (ensam eller med goda vänner)
- Glöm inte avtalade tider och kom inte för sent. (Du är troligen mer väntad än du anar)
- låt inte bli att göra sådant du tycker är roligt bara för att du inte råkar vara en stjärna på det.
- låt dem som du tycker om få veta det.
- Gråt när du känner för det och skratta utan spärrar.
- Tokplanera inte ditt liv. Gud har ändå oftast helt andra planer.
Nu har jag deltagit i folkfesten klart för idag tror jag. Anki hittade en så vacker kappa så jag glömde helt bort att shoppa. Lika bra det. :) Nu tror jag jag ska städa lite och sedan tända lite myseljus och bara trivas. Imorgon är det ekumenisk gudstjänst i skolparken kl 10. Jag o Lenna ska sjunga. De blir nog säkert bra och rätt man sitter under trädet vid mixerbordet. Yess! De skulle va trevligt om vänner skulle delta, men gör de inte det blir vi varken förvånade eller ledsna. Tanttalunttorna är också bra att sjunga för :)
Tack och förlåt!
Söndagens sångarduo :)
Hälsningar från känslodiket
Jajja, cessan sitter o känner efter nu igen.( O här drar alla en stor suck och kanske t.o.m. slutar läsa....vettigt) De e aldrig bra när man känner efter för mycket. Tankarna är för stora, för komplicerade och för många. Jag matar mitt sinne med gråtochfunderamusik....(i ett ord) de e ju inte bra det heller, de vet jag nog o när jag bara inte orkar vara melankolisk längre åker Britney Spears och lady Gaga fram på spellistan....ja eländes, de e kanske sånt man borde kunna stå för.
Idag har jag fått umgås med gudungen o ja, jag älskar henne så mycket! Vi skrattar ilag så hon kiknar och faller omkull, sen flyger vi lite, så drar vi i mitt halsband och så smäller hon till mig med sin skallra och ....suttar...(hui vilket ord) på mitt kamerafodral. De e fest!
Nej nu e de dags att rycka upp sig. Veckan e ju full av en massa skoj. De e villaliv, bastukväll, sommarteater, gudstjänstkeikka på Nanoq, jacob gospelkeikka och övning till rockafton i kyrkan (crazykeikka) och så e de ju Jakobs dagar då nästa vecka, FOLKFESTEN ;) nåja...man får se va som nappar i år.
tack och förlåt!
Idag har jag fått umgås med gudungen o ja, jag älskar henne så mycket! Vi skrattar ilag så hon kiknar och faller omkull, sen flyger vi lite, så drar vi i mitt halsband och så smäller hon till mig med sin skallra och ....suttar...(hui vilket ord) på mitt kamerafodral. De e fest!
Nej nu e de dags att rycka upp sig. Veckan e ju full av en massa skoj. De e villaliv, bastukväll, sommarteater, gudstjänstkeikka på Nanoq, jacob gospelkeikka och övning till rockafton i kyrkan (crazykeikka) och så e de ju Jakobs dagar då nästa vecka, FOLKFESTEN ;) nåja...man får se va som nappar i år.
tack och förlåt!
bus o kul
Egentligen e de ju inget större fel på min tillvaro just nu. Man får bara int tänka på och grävba ner sig i allt som inte e så toppen. Mina vardagar innehåller både bus och kul. Igår var det bustisdag med damerna. Oh va roligt de va. De va kungligt och fest! Oj, suck va jobbigt de måst vara att leva med principer, inskränkthet och konservativt tänkesätt, när man kan ha de så himla kul om man lite tänker efter. Nej, mer bus åt folket! Vi alla damerna fick utbringa var sin skål för något- jag visste inte vad jag skulle skåla för...de kändes sorgligt.
I övrigt har det ju varit underbara dagar och jag har legat hos ma och pa och pressat i solens gass. Visserligen har jag inte orkat upp förrän klockan har varit 13-14-tiden, men nog har solen gjort sitt ändå.
Idag har jag tagit det lugnt som få. Varit o handlat med min far som noggrannt handledde processen så inget skulle gå fel. De var nära när det skulle radas varor på rullbandet, men min rådige far ingrep så att det blev rätt (som HAN ville ha det) :) Ja, ja...petigheten tilltar väl med åldern. Så har jag fått vara på glass med kär och idag oförskämt vackre vän. De var en ynnest! Nu skulle det finnas otaliga större städsysslor i mitt hem, men jag väntar med det till en regningare dag. Såna har jag glömt att fanns överhuvudtaget, men de borde väl nog komma snart...eller?
Så tycker jag nog att det finns alltför mycket folk som borde få en serious serving av "mind your own business". Voj synden vad folk är nyfikna och snokar och skvallrar. Låt människor vara ifred. Man ska nog inte uttala sig om saker som man inte har en aning om. Och jo, tack, jag vet att jag kan vara jätteskvallrig jag också, men när man väl får se på nära håll vad skavller ställer till med är det inte lika roligt längre. Alla måste inte veta allt! Om du och ja sköter våra egna liv så blir det nog riktigt bra.
För att helt byta ämne så gick det upp för mig bara för någon dag sen hur oerhört glad jag är över att få ha en röst i stundande biskopsval. Jag vet nästan hur jag skall använda den.
Tack och förlåt!
I övrigt har det ju varit underbara dagar och jag har legat hos ma och pa och pressat i solens gass. Visserligen har jag inte orkat upp förrän klockan har varit 13-14-tiden, men nog har solen gjort sitt ändå.
Idag har jag tagit det lugnt som få. Varit o handlat med min far som noggrannt handledde processen så inget skulle gå fel. De var nära när det skulle radas varor på rullbandet, men min rådige far ingrep så att det blev rätt (som HAN ville ha det) :) Ja, ja...petigheten tilltar väl med åldern. Så har jag fått vara på glass med kär och idag oförskämt vackre vän. De var en ynnest! Nu skulle det finnas otaliga större städsysslor i mitt hem, men jag väntar med det till en regningare dag. Såna har jag glömt att fanns överhuvudtaget, men de borde väl nog komma snart...eller?
Så tycker jag nog att det finns alltför mycket folk som borde få en serious serving av "mind your own business". Voj synden vad folk är nyfikna och snokar och skvallrar. Låt människor vara ifred. Man ska nog inte uttala sig om saker som man inte har en aning om. Och jo, tack, jag vet att jag kan vara jätteskvallrig jag också, men när man väl får se på nära håll vad skavller ställer till med är det inte lika roligt längre. Alla måste inte veta allt! Om du och ja sköter våra egna liv så blir det nog riktigt bra.
För att helt byta ämne så gick det upp för mig bara för någon dag sen hur oerhört glad jag är över att få ha en röst i stundande biskopsval. Jag vet nästan hur jag skall använda den.
Tack och förlåt!
01.33 och det är läge för dans :)
Jag har varit på Batuka idag. De e typ latinamerikansk dansblandning. Kul bara man lär sig stegen. De va lite svårt att hänga med men ack så inspirerande. Vi har just haft Kärleken och Döden-möte hemma hos mig och hjärnan är på högvarv och kroppen hänger på tydligen. Resultatet kunde bara bli spontan dans i lägenheten. Ja dansar vilt till jai ho och alesha dixon. Ingen koreografi och ingen skam överhuvudtaget. HA!
De två senaste nätterna har jag somnat först 5-tiden och jag inser ju att det är inte bra. De e ju inte det att jag inte har försökt somna tidigare men utan resultat har ag legat vaken och suckat över att jag hört ÖT droppa in i brevinkastet. Kanske går det att somna tidigare i kväll...har ju börjat så bra. Nå, åtminstone har jag dansat :D
Så e ju gudungen med mor och far i staden och vi har redan hunnit umgås lite. Hon e inget litet knytt längre utan en flicka på 8 kg som äter allt som inte går att äta som t.ex. sin gudmors halsband och sin mosters mans musikprylar. Men hon är så fantastisk och har stulit en stor bit av mitt hjärta, men de fick hon.
Idag blev många saker riktigt glädjande.
- att det fanns en gatumusikant på gågatan som faktiskt var ritkigt duktig med sin gitarr. (men en fråga: Var är alla barn som ska sälja liljekonvaljbuketter till mig? De kan ju inte va meningen att man ska plocka själv!)
- att jag kunde hjälpa en tanttaluntta med hennes potatissäck uppför en rulltrappa.
- att vi fick omskrivet några repliker så allt blev lite vettigare och jobbiga ord försvann.
- att dansen var rolig.
- att jag fick fixat några bankärenden som borde ha gjorts för länge sedan.
- att jag kunde lägga mycket tid och planering på att handla...tyvärr också mycket pengar.
- att jag träffade någon som utbrast: OJ VA DU HA ÄNDRAT! (tonen va positiv :D )
Trots regn och kyla en helt bra dag alltså. Det behöver inte vara så märkvärdigt. Tillvaron i stort är ju som den är och det går inte att ändra i en handvändning, men man kan vara glad åt de små sakerna och åt alla vänner som ju betyder ALLT!
Love you!
Tack och förlåt!
De två senaste nätterna har jag somnat först 5-tiden och jag inser ju att det är inte bra. De e ju inte det att jag inte har försökt somna tidigare men utan resultat har ag legat vaken och suckat över att jag hört ÖT droppa in i brevinkastet. Kanske går det att somna tidigare i kväll...har ju börjat så bra. Nå, åtminstone har jag dansat :D
Så e ju gudungen med mor och far i staden och vi har redan hunnit umgås lite. Hon e inget litet knytt längre utan en flicka på 8 kg som äter allt som inte går att äta som t.ex. sin gudmors halsband och sin mosters mans musikprylar. Men hon är så fantastisk och har stulit en stor bit av mitt hjärta, men de fick hon.
Idag blev många saker riktigt glädjande.
- att det fanns en gatumusikant på gågatan som faktiskt var ritkigt duktig med sin gitarr. (men en fråga: Var är alla barn som ska sälja liljekonvaljbuketter till mig? De kan ju inte va meningen att man ska plocka själv!)
- att jag kunde hjälpa en tanttaluntta med hennes potatissäck uppför en rulltrappa.
- att vi fick omskrivet några repliker så allt blev lite vettigare och jobbiga ord försvann.
- att dansen var rolig.
- att jag fick fixat några bankärenden som borde ha gjorts för länge sedan.
- att jag kunde lägga mycket tid och planering på att handla...tyvärr också mycket pengar.
- att jag träffade någon som utbrast: OJ VA DU HA ÄNDRAT! (tonen va positiv :D )
Trots regn och kyla en helt bra dag alltså. Det behöver inte vara så märkvärdigt. Tillvaron i stort är ju som den är och det går inte att ändra i en handvändning, men man kan vara glad åt de små sakerna och åt alla vänner som ju betyder ALLT!
Love you!
Tack och förlåt!
natt...o så, o så ....o, så ja...
Vilken slö bloggare jag har blivit. Det fanns en tid när jag var en flitig bloggare med stundvis roliga inlägg. Den bloggaren har inte synts till på ett tag. Men allt förändras, ibland till det bättre och ibland till det sämre.
Men som alla borde ha koll på vid detta läge så har jag semester. Ljuva tid! Verkligen. Senaste projektet har varit att tvätta överdragen till min soffa. Själva tvättandet var inga problem utan gick precis lika enkelt som jag hade drömt om vid införskaffandet av soffan. Men ack o ve när eländet skulle på soffan igen. Tänkte jag skulle vara lite klurig och drog på överdragen när de ännu va lite fuktiga o de va ju tur, för i torrt skick skulle det aldrig ha gått- kampen was on! Ja drog och slet o sömmarna sprakade. "DE SKA GÅ!" hörde jag mig själv ropa...o mitt i allt var allt på plats igen ochnu kan jag njuta av en ren o fin soffa. De e de små sakerna man ska glädjas över ;)
På lördag får jag gå på bröllop. Ja ska sjunga på vigseln. De ska bli rikigt roligt o ja ser nog fram emot det. Ny klänning har jag också så de känns som om det skulle kunna bli en bra dag trots att jag inte gillar att gå på bröllop ensam. Men de e inte lika tufft när man har ett uppdrag som nu sången i detta fall.
Lenna gjorde mig varse om alla förändringar som jag gjort i mitt liv och jag hade inte sett det så övergripande förut o ja blir bara taggad att fortsätta. Fortsätta ta bort saker som inte är bra för mig, kanske börja med sån't som är bra och göra sådant jag inte brukar. I like it!
Men nu e klockan 00:56 och nu borde jag nog ta natt egentligen. De e inte vettigt att svänga dygnet på detta vis. Roligt..men inte vettigt.
Till sist vill jag bara citera dr Phil (voi hämska saker, hur kan ja!):
"What am I, chopped liver?" (för det mesta e ja "ingen" o ja e damn trött på att va "ingen"!)
Tack o förlåt!
Men som alla borde ha koll på vid detta läge så har jag semester. Ljuva tid! Verkligen. Senaste projektet har varit att tvätta överdragen till min soffa. Själva tvättandet var inga problem utan gick precis lika enkelt som jag hade drömt om vid införskaffandet av soffan. Men ack o ve när eländet skulle på soffan igen. Tänkte jag skulle vara lite klurig och drog på överdragen när de ännu va lite fuktiga o de va ju tur, för i torrt skick skulle det aldrig ha gått- kampen was on! Ja drog och slet o sömmarna sprakade. "DE SKA GÅ!" hörde jag mig själv ropa...o mitt i allt var allt på plats igen ochnu kan jag njuta av en ren o fin soffa. De e de små sakerna man ska glädjas över ;)
På lördag får jag gå på bröllop. Ja ska sjunga på vigseln. De ska bli rikigt roligt o ja ser nog fram emot det. Ny klänning har jag också så de känns som om det skulle kunna bli en bra dag trots att jag inte gillar att gå på bröllop ensam. Men de e inte lika tufft när man har ett uppdrag som nu sången i detta fall.
Lenna gjorde mig varse om alla förändringar som jag gjort i mitt liv och jag hade inte sett det så övergripande förut o ja blir bara taggad att fortsätta. Fortsätta ta bort saker som inte är bra för mig, kanske börja med sån't som är bra och göra sådant jag inte brukar. I like it!
Men nu e klockan 00:56 och nu borde jag nog ta natt egentligen. De e inte vettigt att svänga dygnet på detta vis. Roligt..men inte vettigt.
Till sist vill jag bara citera dr Phil (voi hämska saker, hur kan ja!):
"What am I, chopped liver?" (för det mesta e ja "ingen" o ja e damn trött på att va "ingen"!)
Tack o förlåt!
morgontankar
Nu har jag varit ledig en vecka o jag njuter. Jag blir mig själv så småningom och jag hinner med mitt hem nu. Jag städar, tvättar och diskar. Tvättkorgarna är nästan tomma nu och jag vet inte när det senast skulle ha hänt. Ja, jag har det bra nu, skam sku de ju vara om man sku känna på annat sätt eller?
Igår va de Kärleken och Döden keikka på Pörkenäs. Det gick helt bra att komma dit och sen åka hem. De roliga var ju också att jag nästan meddetsamma kom in i lägertempot och lägerkänslan. Jag fick alltså en helt bra dos av det som jag annars misstänkte att jag skulle sakna. KoD gick jättebra. Vi hade en ny död, micke, som gjorde det riktigt bra. Tänk att alla som spelar döden tar fram nya sidor. Dessutom måst jag säga att man kan int annat än vara stolt över alla som jobbar med dramat. Vi har utvecklat en hel del sen -95 när jag fick se dramat första gången.
Efter KoD städade vi undan, nattvaktade lite och smögåt i köket. Toffe hittade tomater åt mej :) Sedan körde vi hem, såg obehaglig skyltdocka i en trädgård, sa några få meningar men annars var det mest bara tyst. De e få människor jag klarar av att vara tyst med.
På Pörkenäs blev jag än en gång påmind om hur mycket mina kära vänner betyder för mig.Sådär överlag finns det så mycket som borde sägas, men som blir osagt. Vi tar varandra för givet. De borde vi inte göra. Vi borde våga säga: Hej, jag tycker om dej! Men varför är det så svårt att göra? Det är ju så viktigt och vi vet ju alla hur bra det känns att få höra. Ja ja...jag ska åtminstone försöka jobba på det.
Till sist
Igår va de Kärleken och Döden keikka på Pörkenäs. Det gick helt bra att komma dit och sen åka hem. De roliga var ju också att jag nästan meddetsamma kom in i lägertempot och lägerkänslan. Jag fick alltså en helt bra dos av det som jag annars misstänkte att jag skulle sakna. KoD gick jättebra. Vi hade en ny död, micke, som gjorde det riktigt bra. Tänk att alla som spelar döden tar fram nya sidor. Dessutom måst jag säga att man kan int annat än vara stolt över alla som jobbar med dramat. Vi har utvecklat en hel del sen -95 när jag fick se dramat första gången.
Efter KoD städade vi undan, nattvaktade lite och smögåt i köket. Toffe hittade tomater åt mej :) Sedan körde vi hem, såg obehaglig skyltdocka i en trädgård, sa några få meningar men annars var det mest bara tyst. De e få människor jag klarar av att vara tyst med.
På Pörkenäs blev jag än en gång påmind om hur mycket mina kära vänner betyder för mig.Sådär överlag finns det så mycket som borde sägas, men som blir osagt. Vi tar varandra för givet. De borde vi inte göra. Vi borde våga säga: Hej, jag tycker om dej! Men varför är det så svårt att göra? Det är ju så viktigt och vi vet ju alla hur bra det känns att få höra. Ja ja...jag ska åtminstone försöka jobba på det.
Till sist
I can't realize you’ve ever cared, You've changed!
Ibland, när allt verkar riktigt riktigt bra, blir jag rädd och ledsen, bara för att jag vet att det kommer att försvinna, folk kommer att förändras och den vänskap som en gång varit så självklar och nära, är inte längre de. Vi växer, förändras, går vidare och så ska det väl vara. God knows I've done. Men ändå känns det som om jag ville krampaktigt hålla kvar det som är bra fast jag ju vet att väldigt få relationer varar förevigt. Jag vet, jag lever i det förgångna eller drömmer om framtiden...men varför måste jag leva i nuet? kan man inte bara få luta sig tillbaka och låta nuet flyta förbi lite nu som då?
Men nu har jag semester och väl är väl det. Jag vilar ut och får min trasiga själ ihopsamlad efter hand. Förkylningen känns bättre idag också. Tyckte att höger bihåla var åt skogen i förrgår men idag känns det nog bättre. Ska t.o.m. våga på lite stavgång i hamnskogen om en stund. De blir nog tungt men jo, det är nödvändigt, de vet jag.
Ikväll åker folket ut på rippi, men utan mig för första gången på mer än 10 år! Det känns konstigt. Inte för att jag på något sätt lider av att slippa åka på läger strax efter skolavslutningen, men de e nog ett sorgearbete att inte vara med iår. Som tur är e jag inte den enda av de gamla trotjänarna som slutar iår. Så då känns det redan lite bättre. Dessutom får man ju åka ut och häsla på och vara superutvilad och fräsch :)
tack o förlåt
Men nu har jag semester och väl är väl det. Jag vilar ut och får min trasiga själ ihopsamlad efter hand. Förkylningen känns bättre idag också. Tyckte att höger bihåla var åt skogen i förrgår men idag känns det nog bättre. Ska t.o.m. våga på lite stavgång i hamnskogen om en stund. De blir nog tungt men jo, det är nödvändigt, de vet jag.
Ikväll åker folket ut på rippi, men utan mig för första gången på mer än 10 år! Det känns konstigt. Inte för att jag på något sätt lider av att slippa åka på läger strax efter skolavslutningen, men de e nog ett sorgearbete att inte vara med iår. Som tur är e jag inte den enda av de gamla trotjänarna som slutar iår. Så då känns det redan lite bättre. Dessutom får man ju åka ut och häsla på och vara superutvilad och fräsch :)
tack o förlåt
Euforisk och lite vemodig!
Oj söta dagar va härligt! De e över och jag klarade det! Avslutningen gick väldigt bra. Skolkören sjöng "can't give up now" som de aldrig gjort annat och åk 6 framförde "You raise me up". Föräldrar grät och elevrna fick stående ovationer. Jag är stolt över dem. Glad e jag också över några kära kollegor som faktiskt sa att det var vackert och t.o.m. jag var duktig. (De känns så ofattbart roligt att höra att man gjort ett gott arbete när man ju faktiskt lagt ner själ och hjärta i något.) Vi alla får nog ta oss en funderare. Tycker man att ngt eller någon är bra så måste man SÄGA det! Hur ska de annars få veta?
När den blomstertid var sjungen och allt var klart skulle jag säga hejdå till åk 6. Det gick väl sådär. Jag hann bara pipa fram att jag tyckte om dem och sen kom gråten...maskaran rann och tårarna sprutade vilket resulterade att åk 6 alla kramade om mig. Vemodigt!
Idag blir det nog bara ett studentkalas. De får bli just lagom de.
Men nu är det sommarlov och jag ska njuta av varje sekund. Nu ska jag vila upp mig och bli frisk från hosta och förkylning och annat elände.
Nu till sist (ja vet att de e lite tönt och sönderspelat men de står jag för) You raise me up. Tack fina elever och stödande kollegor för i år!
När den blomstertid var sjungen och allt var klart skulle jag säga hejdå till åk 6. Det gick väl sådär. Jag hann bara pipa fram att jag tyckte om dem och sen kom gråten...maskaran rann och tårarna sprutade vilket resulterade att åk 6 alla kramade om mig. Vemodigt!
Idag blir det nog bara ett studentkalas. De får bli just lagom de.
Men nu är det sommarlov och jag ska njuta av varje sekund. Nu ska jag vila upp mig och bli frisk från hosta och förkylning och annat elände.
Nu till sist (ja vet att de e lite tönt och sönderspelat men de står jag för) You raise me up. Tack fina elever och stödande kollegor för i år!
nej, ja bjuder på dethär...
Idag var en dag när jag var hygglig med mig själv. Jag avbokade alla eftermiddagsplaner och for till Björkön med pappa. Vi skulle sjösätta båten, ta ner bryggan, mata fåglarna och annat viktigt. De va obeskrivligt skönt att komma ut på havet igen o till mitt kära Björkön. Jag älskar det stället så. Kanske för att det är så nära naturen och havet, kanske för att ingenting ändrar snabbt, kanske för att tempot är lugnt och kravlöst...ja de e nog säkert en salig blandning av allt.
Morgondagen har jag också lyckats hålla ganska fri. Jag tycker om när det blir sådana dagar, då hinner man med överraskningar.
I övrigt är humöret, orken och känslorna ständigt på ruinens brant. Men inte ska man väl hänga läpp för det? Så länge man hålls där får man väl bara vara tacksam. Vi är alla så svaga och vi orkar inte bära varandra. Jag kan försöka vara stark för andra, de e allt jag kan. Ångar man på slipper man känna efter och tänka efter, vilket ju är ganska skönt.
Nu är klockan 00:19 och jag har varit uppe alltför länge...ännu ett misslyckande :)
"Men hur skulle det se ut om alla bara gick omkring och lyckades hela tiden...nej, ja bjuder på dethär..."
tack och förlåt!
Morgondagen har jag också lyckats hålla ganska fri. Jag tycker om när det blir sådana dagar, då hinner man med överraskningar.
I övrigt är humöret, orken och känslorna ständigt på ruinens brant. Men inte ska man väl hänga läpp för det? Så länge man hålls där får man väl bara vara tacksam. Vi är alla så svaga och vi orkar inte bära varandra. Jag kan försöka vara stark för andra, de e allt jag kan. Ångar man på slipper man känna efter och tänka efter, vilket ju är ganska skönt.
Nu är klockan 00:19 och jag har varit uppe alltför länge...ännu ett misslyckande :)
"Men hur skulle det se ut om alla bara gick omkring och lyckades hela tiden...nej, ja bjuder på dethär..."
tack och förlåt!
3 veckor...var är narkosen?
Ja, hörni vänner, de e bara tre veckor kvar innan denna tanttaluntta tar sommarlov. Man skulle tro att livet skulle vara skönt och fint nu när det är så lite kvar. Men NE! De e de ICKE! Allt som ska rymmas in på dessa tre veckor vågar jag inte ens lista, inte ens för mig själv faktiskt, men kanske man borde. Nå, nu får man ju inte egentligen klaga. Jag menar, de e ju inte så lång tid och heller en massa att göra än att sitta rastlös och höra på alla hjärnspöken. De e bara att köra på och hoppas att man kommer ut på andra sidan. 1.6 är ju allt över faktiskt och de e ju fantastiskt skönt att veta. Men som en god vän till mig sa, så borde det finnas tillgång till narkos för alla och envar så man bara kunde söva ner sig i sisådär 3 veckor :)
Mera då? Jag har gjort 3 begravningskeikkor på 5 veckor! De ni. Egentligen tycker jag om att sjunga på begravningar, det finns en härlig stämning av trygghet, slut, tro, sorg, tacksamhet...ja sån't som matar mitt lite melankoliska sinne på ett, antar jag, inte alltför hälsosamt sätt. Sånger som passar på begravningar hör ju till mina favoriter att sjunga dessutom. Dock bör sägas att detta gäller bara begravningar där jag inte själv känner personen. Begravningar där man själv tvingas ta farväl är ju bara jobbigt och smärtsamt.
Överlag är tillvaron fylld av bara borden och måsten just nu. Jag borde få alla sånger övade till prefektion på jobbet, jag borde börja med betygen i tid, jag borde vara glad över andras lycka, jag borde motionera ännu mera, jag borde ha ringt Karleby turism i helgen, jag borde förbereda mig för nya ettorna...and the list goes on and on... vilken tur att det finns folk som får en att skratta, som bryr sig om och inte kräver utan bara finns där.
Nej, nu måste jag ta natt. Imorgon blir en lååång jobbdag med allehanda möten.
Tack och förlåt!
dagens låt "Listen" också jättebra på många sätt
Mera då? Jag har gjort 3 begravningskeikkor på 5 veckor! De ni. Egentligen tycker jag om att sjunga på begravningar, det finns en härlig stämning av trygghet, slut, tro, sorg, tacksamhet...ja sån't som matar mitt lite melankoliska sinne på ett, antar jag, inte alltför hälsosamt sätt. Sånger som passar på begravningar hör ju till mina favoriter att sjunga dessutom. Dock bör sägas att detta gäller bara begravningar där jag inte själv känner personen. Begravningar där man själv tvingas ta farväl är ju bara jobbigt och smärtsamt.
Överlag är tillvaron fylld av bara borden och måsten just nu. Jag borde få alla sånger övade till prefektion på jobbet, jag borde börja med betygen i tid, jag borde vara glad över andras lycka, jag borde motionera ännu mera, jag borde ha ringt Karleby turism i helgen, jag borde förbereda mig för nya ettorna...and the list goes on and on... vilken tur att det finns folk som får en att skratta, som bryr sig om och inte kräver utan bara finns där.
Nej, nu måste jag ta natt. Imorgon blir en lååång jobbdag med allehanda möten.
Tack och förlåt!
dagens låt "Listen" också jättebra på många sätt
"snart siir a duuni runt uuta äld"
Ja kan hela "vååre i Pedesi" utantill....ja vet inte om de e en jättebra sak. Kankse inget som ska i CV:n direkt. Men å andra sidan e de int så många som faktiskt läser den CV man kämpat med att skriva och som man skickar in till diverse jobbsök. Men de e en annan sak. Dessutom känns de som om vååre i Pedesi har gjort sitt för i år.
Igår var det då vappendags och "det måste bli roligt"-pressen was on. För en gångs skull mötte verkligheten nästan upp med förväntningarna och kvällen blev sjukt rolig. Jag började med keikka på KU:s valborgssamling. Tre sånger sjöng jag, tog emot hurraropen och de glada tillropen...nja, de va nog en överdrift...och så smet jag iväg på nästa programpunkt - middag. Sällskapet var helt underbart och könsfördelningen mycket jämn. Jag och 4 män :) och de bästa vänner man kan tänka sig. Så älskvärda, speciellt när de låser ut mig från min bil och sjunger att de skall sälja mig till Purmo. JA, Purmo var utfärdsmålet via Forsby och Kullforsen. De va mäktigt att få se, vackert så man nästan ville gråta. Men de hoppade jag över, gråtandet alltså.
På hemvägen tycke alla att det var läge med allsång. Vi inledde med "don't worry, be happy" och slutade i den finska melankoliska folksjälen. Efter allsången var det helt klart läge för kaffe o sorbét, mmmm...trots sockerstrejk slank det nog ner lite sorbét, nå de e ju bara vappen en gång i året, jul e de ju vartenda år. :) Kvällen blev sådär härligt tonårssen, men int skäms jag för det. Jag slog ju ändå upp ögonen före 9... :(
Så, tack ni mina kära för att jag får vara med och för att ni e så fantastiska. Love you!
Maj månad e full av måsten och prestationskrav och framför allt för lite veckor...De kan ju hända att jag borde planera denna månad lite. Men inte idag, för idag e ja ju ledig.
Idag blir de Ane Brun med sången "true colors" vacker och viktig text!
Tack o förlåt och skön 1:a Maj era lusegrisar! :)
Igår var det då vappendags och "det måste bli roligt"-pressen was on. För en gångs skull mötte verkligheten nästan upp med förväntningarna och kvällen blev sjukt rolig. Jag började med keikka på KU:s valborgssamling. Tre sånger sjöng jag, tog emot hurraropen och de glada tillropen...nja, de va nog en överdrift...och så smet jag iväg på nästa programpunkt - middag. Sällskapet var helt underbart och könsfördelningen mycket jämn. Jag och 4 män :) och de bästa vänner man kan tänka sig. Så älskvärda, speciellt när de låser ut mig från min bil och sjunger att de skall sälja mig till Purmo. JA, Purmo var utfärdsmålet via Forsby och Kullforsen. De va mäktigt att få se, vackert så man nästan ville gråta. Men de hoppade jag över, gråtandet alltså.
På hemvägen tycke alla att det var läge med allsång. Vi inledde med "don't worry, be happy" och slutade i den finska melankoliska folksjälen. Efter allsången var det helt klart läge för kaffe o sorbét, mmmm...trots sockerstrejk slank det nog ner lite sorbét, nå de e ju bara vappen en gång i året, jul e de ju vartenda år. :) Kvällen blev sådär härligt tonårssen, men int skäms jag för det. Jag slog ju ändå upp ögonen före 9... :(
Så, tack ni mina kära för att jag får vara med och för att ni e så fantastiska. Love you!
Maj månad e full av måsten och prestationskrav och framför allt för lite veckor...De kan ju hända att jag borde planera denna månad lite. Men inte idag, för idag e ja ju ledig.
Idag blir de Ane Brun med sången "true colors" vacker och viktig text!
Tack o förlåt och skön 1:a Maj era lusegrisar! :)
lyckat
De va ett tag sen nu igen men de vet ja int om man behöver be om ursäkt för på något som helst vis. Det är stndigt mycket på gång som vanligt och oftast riktgt roliga saker. Tempot blev lite bromsat i två veckor eftersom min rygg inte ville samarbeta. Men slaget vanns ännu av mig och nu är ryggen i högform och jag kan återgå till den högre växeln igen. De e mycket som ska rymmas in i maj månad. Kanske inte allt lyckas, men de e så då. Huvudsaken är att jobbet sköts och att jag kan finnas till för alla som jag bryr mig så mycket om. Sen kan man ju krydda med lite av det ena och det andra.
I helgen har jag fått vara med om två verkligt lyckade grejor. Igår kväll var jag på hjälpledarskolningens avslutningsgala. De va med både trubadur och två stand uppare. Över 70 personer var på plats och det var nytt rekord förstod jag. En jättetrevlig och lyckad helkväll blev det. kvällen blev dock inte så sen som det annars brukar bli för i morse cyklade jag till församlingscentret igen. Det skulle övas scoutsång med en något förminskad korallkör. De kunde ha varit fler men de som var var mycket tappra och lärde sig sången snabbt och sjöng den jättefint på scouthögtiden i Jakobstads kyrka. För en icke scout som jag är det hela mycket spännande. Allt är så organiserat och ansvarskänslan inom scoutingen är mycket tilltalande. hela dagen var helt fantastisk. Kyrkan, paraden och marknaden, allt fungerade och var så fint. Man kan bara vara stolt och glad. Från ickescout blev jag förvandlad till en wannabe scout - som cyklade hem ett grytunderlägg, 8 tjärbandsservettringar, många möten med människor rikare.
Man kan bara vara lycklig över att man har vänner som kan och vill ordna och fixa och är så duktiga på det. Själv borde jag kanske skriva upp allt jag borde hinna fixa med, för annars kommer jag troligtvis att glömma något.
Tack och förlåt!
I helgen har jag fått vara med om två verkligt lyckade grejor. Igår kväll var jag på hjälpledarskolningens avslutningsgala. De va med både trubadur och två stand uppare. Över 70 personer var på plats och det var nytt rekord förstod jag. En jättetrevlig och lyckad helkväll blev det. kvällen blev dock inte så sen som det annars brukar bli för i morse cyklade jag till församlingscentret igen. Det skulle övas scoutsång med en något förminskad korallkör. De kunde ha varit fler men de som var var mycket tappra och lärde sig sången snabbt och sjöng den jättefint på scouthögtiden i Jakobstads kyrka. För en icke scout som jag är det hela mycket spännande. Allt är så organiserat och ansvarskänslan inom scoutingen är mycket tilltalande. hela dagen var helt fantastisk. Kyrkan, paraden och marknaden, allt fungerade och var så fint. Man kan bara vara stolt och glad. Från ickescout blev jag förvandlad till en wannabe scout - som cyklade hem ett grytunderlägg, 8 tjärbandsservettringar, många möten med människor rikare.
Man kan bara vara lycklig över att man har vänner som kan och vill ordna och fixa och är så duktiga på det. Själv borde jag kanske skriva upp allt jag borde hinna fixa med, för annars kommer jag troligtvis att glömma något.
Tack och förlåt!
stilla veckan!?! pöh!
Nej denna vecka är då rakt inte stilla. Men vet ni, de gör just ingenting. De har varit påsksamlingsövningar, förberedelse, slöjdlektioner, möten o ja vet inte allt. De va bara jobbet de. Därutöver finns de en massa församlingsgrejs att fixa. De e TVgudstjänst på söndag o jag ska läsa ena texten. Den e svår tycker ja! Ordet SURDEG återkommer just lite för ofta. Och det är ett av mina hata-ord! Ja tycker de låter äckligt! O där ska ja stå i Herrens hus inför hela svenskfinland och säga SURDEG alltför många gånger. Borde va straffbart!
Dessutom har vi kärleken och döden i Johanneskapellet på lördag klockan 23.00. De blir toppen tror jag. Hoppas folk bara fattar att inte missa detta tillfälle!
Så har jag dessutom en begravning att sjunga på och dela ut påskliljor på sjukhuset tillsammans med corallkören (forna lilla tjejkören) Men ni hör mig inte klaga! Ja har massvis med energi och vilja att jobba och planera. Sockerstrejk gör susen för enegri och humör! O de ha ja pysslat med i en månad!!
De som tar ner humöret lite just nu är att min rygg tycks vilja bråka lite. Men de finns ju medicin för sånt. :)
Nu ska ja göra mig klar för begravningsövning o så ska ja öva lite på den arma surdegstexten också :(
Tack öch förlåt!
Dessutom har vi kärleken och döden i Johanneskapellet på lördag klockan 23.00. De blir toppen tror jag. Hoppas folk bara fattar att inte missa detta tillfälle!
Så har jag dessutom en begravning att sjunga på och dela ut påskliljor på sjukhuset tillsammans med corallkören (forna lilla tjejkören) Men ni hör mig inte klaga! Ja har massvis med energi och vilja att jobba och planera. Sockerstrejk gör susen för enegri och humör! O de ha ja pysslat med i en månad!!
De som tar ner humöret lite just nu är att min rygg tycks vilja bråka lite. Men de finns ju medicin för sånt. :)
Nu ska ja göra mig klar för begravningsövning o så ska ja öva lite på den arma surdegstexten också :(
Tack öch förlåt!
